zingmarks

Hur mår du?
Jag undrar egentligen hur många som svarar sanningsenligt på den.. Ja, det är väl okey tror jag är det värsta folk drar till med istället för att säga att det är förjävligt.. För i sverige får man inte må för bra och inte för dåligt.. Utan man ska alltid må lagom.. Vem f*n mår lagom egentligen? Ingen!!

Mår man för bra så är man mallig/stroppig eller inte värd det..

Mår man för dåligt så ska man in på hispan eller börja pillra..

Helt sjukt egentligen om man tänker på det.. Man kan väl få må riktigt bra? Riktigt känna hur man är tillfreds med sin närvaro och sitt lov.
Men samtidigt ska man få må riktigt kasst utan att bli kallas diverse fina saker..

Jag har både mått så enormt bra men jag har även varit nere och nuddat vid helvetet.. Och jag tror att man ibland måste må dåligt för att veta vad som är bra :)

Jag kan tala om att de senaste 3 månaderna har jag hängt med djävulen men nu har det äntligen kastats ner ett rep och jag är på väg upp. Det har varit mycket den sista tiden som har gjort att man kämpar för alla andras skull men inte för sin egen. Men så är det uppenbarligen inte för alla, utan då ska man helst tänka på sig själv så mycket man bara kan och titta åt ett annat håll..
Jag är nog fel men ändå rätt uppfostrad, jag bryr mig om mina medmänniskor (även om det inte är familj) och gör mitt bästa för att de ska må bra.
Men tyvärr är det för sällan någon gör samma sak tillbaka.. Tyvärr.. Eller har kanske mig själv att brås på med (eller min mor som är likadan) -  Jag kan klara allt själv, behöver ingen hjälp från utomstånde.. Trots att jag har skrivit ganska nyligen att vi blivit bättre på att be om hjälp så har jag nog fallit tillbaka i mitt gamla mönster.

Men känner samtidigt att alla andra har ju ältat våra problem med alla och jag har inte fått älta det med någon. David är trött på att älta våra problem (och jag förstår honom) men samtidigt så har jag inte fått älta klart det än.

Jag skulle helt enkelt behöva en riktigt BÄSTA vän (en sån där man kan prata med i 2 timmar trots att man träffades i 5 timmar under samma dag).. En som orkar lyssna på mitt ältande och som alltid finns där..

Någon som ställer den svåra varianten av den lätta frågan - Hur mår du, egentligen?

Den frågan är det däremot desto fler som svarar ärligt på.. Jag vet att jag allt som oftast gör det för att just den frågan går rakt in i mitt hjärta. Det är en fråga som jag inte kan ljuga på, och som tyvärr (i mitt fall) öppnar dörrarna till mitt innersta inre..
Och kom nu inte mina kära läsare och ställ denna fråga innan ni vet vad ni ger er in på.

David kan ställa denna fråga ibland och det är endast då jag öppnar mitt innersta för honom. Och jag tror att även han ibland ångrar att han ställt denna fråga men han ställer upp och lyssnar :)

Jag säger inte att jag är en stängd människa men vill ibland ventilera mina tankar lite mer än vad jag gör. Tyvärr så kan man inte detta på såna här offentliga platser för det skulle skapa sådan turbulens i flera relationer.
Jag hoppas bara att jag någon dag ska hitta någon som alltid vågar ställa den svåra frågan och som alltid orkar med mina krångliga funderingar och ologiska svar.

Det jag vet är iaf att min blogg aldrig kommer innehålla massa skitsnack och massa "jag mår bra" trots att jag inte gör det. Jag får må dålig för det är min rätt!
Och för den delen så får jag må oförskämt bra när jag gör det! Och då kommer ni att få höra om det med :D

Det har varit väldigt skönt att få skriva lite, trots att det trotsar flera personers tänkande om hur man ska vara och inte. Jag mår iaf mycket bättre nu än innan jag började skriva och det är alltid något! :)

Jag är den jag är, och tänker aldrig ändra på mig själv!! Speak first, think later! ;)

Mrs Zingmark