zingmarks

Det är ju ganska lätt egentligen.. Att bli mamma..
Allt man behöver är ju att sluta skydda sig.. (Nu är jag väldigt generaliserande, vet att det finns personer som har svårt att få barn av en eller annan anledning men det är inte det jag ska skriva om nu)

Man kan ha lite kul för en kväll och vips så är man på väg att bli mamma.. Ett litet pyre som växer i magen i ca 40 veckor. Man ska börja tänka på vad man äter, och helst ska man sluta röka och sluta dricka (sprit då alltså).. Man ska även ut och röra sig en sväng varje dag (vilket man iofs ska göra annars med men nu är det extra viktigt).

Jag undrar om man är medveten vad man ger sig in på när man blir gravid?

Jag och David valde att skaffa barn, det var inget som "bara hände" även fast det bara gör det.. Vips så står man på toaletten med ett plus på stickan. Inget som man var helt oförberedd på men ändå.. Som ett fån står man och glor på stickan och kan inte ta in vad som händer..
Jag avstod mer än gärna alkohol och annat skit under graviditeten för att vårt pyre skulle ha det så bra som möjligt.
Dock kan jag erkänna att jag inte rörde på mig lika mycket som man ska göra, var helt enkelt för lat.. Man blir det när man blir gravid.. Skum cirkel det där egentligen.

Att bli gravid var nog det bästa som kunde hända mig.. Har verkligen hittat mig själv, och mognat som person under de här 40 veckorna.. Att bli mamma är det finaste som finns.. Känslan av att faktiskt ha skapat ett mirakel finns där ständigt och man kan verkligen inte titta sig mätt på just sitt mirakel.
Det är svårt att sova, för man vill bara ligga vaken och titta på sitt underverk.. Och när man väl somnar så är det någon som väcker en för att få mat eller bli bytt på.. Och jag gör gärna allt det här! Går upp med ett leende på natten, för jag får hålla lite i min ögonsten och även ge henne en puss eller tusen ;)
Jag njuter av att vara mamma!
Visst finns det stunder redan nu när man undrar varför man har gjort såhär mot sin kropp.. Kan knappast kissa än, duscha är inte såå skönt som det har varit.. Brösten spänner som om man vore 13 igen och ja.. Hormonerna svallar.. Men det är såå värt det!

Sen har vi ju dom, som bara blir med barn.. Som jag alltid har sagt.. Det finns de som blir föräldrar och de som skaffar barn.. STOR skillnad enligt mig..
De som blir föräldrar är såna som "vet" vad de ger sig in på.. Är förberedda på att ta hand om ett barn när det väl kommer ut.. De kanske inte kollar upp allting men har ändå en susning om vad som hända ska..
Dessa människor är de som blir bra föräldrar.

Sen har vi den andra gruppen - De som skaffar barn..
De har noll koll på omgivningen utan ser en bebis en dag och tycker att "en sån vill jag med ha".. Dags att gå en sväng på krogen eller hoppa i säng med närmaste killkompis..
Annars så kör de den andra varianten att de inte "visste" att man kunde bli gravid om man hade oskyddat samlag och står där vips så gravid.. De upptäcker sällan att de har blivit gravida förrän i vecka 15-20 och ja.. Då har de supit och rökt genom halva graviditeten och rycker bara på axlarna åt detta.. Detta människor är de som får "jobbiga" barn.

Detta är ett väldigt generaliserande från min sida, jag är mycket väl medveten om det.. Men det är ju så det är alltsom oftast..
Det ska tilläggas att många ur grupp 1 inte kan bli med barn hur gärna de än vill medans majoriteten ur grupp 2 blir gravida bara de tittar på en spermie.. Livet är bra orättvist..
Sen vet jag att det finns undantag.. Vet att det finns personer ur grupp 2 som blir världens bästa föräldrar och att det finns folk ur grupp 1 som suger stjärt på att vara föräldrar..

Är så glad att jag har fått erfara att vara gravid och att vi har fått en underbar dotter.. Jag vet att jag kommer göra mitt yttersta för att ge min dotter den bästa uppfostran som finns och ge henne det stöd och den trygghet hon så väl behöver.

Vet inte riktigt vad jag ville med det här inlägget.. Mest bara "make a stand" antar jag.. Få ordbajsa lite :)

Miss Sjöstrand