zingmarks

Förlossningen startade med en lååång latensfas.. Åkte in först på lördagskvällen (trodde att vattnet börjat läcka, men icke sa nicke..) dock samtidigt som de kopplade på ctg började värkarna komma regelbundet.. Dock så svagt att vi blev hemskickade med värktabletter.. Skulle höra av mig igen ifall värkarna blev jobbigare.. Sov ungefär 30 min på hela natten och ringde in till FL kl 10.00 på söndagsmorgonen och fick komma upp.. Blev hemskickade igen med orden - Stanna hemma så länge du kan, och hör av dig om hur det går på eftermiddagen.
Sagt och gjort, och vid 16.00 var vi återigen uppe på FL.. Hade vid det laget öppnat mig 2-3 cm och vi började fundera på hur vi skulle göra för natten.. Orkade inte ta mig igenom ännu en natt av värkar. Vi slog fast vid att vi skulle åka hem och vila så mycket som möjligt och sen komma upp på koll vid 22.00.
Vid 22.00 var vi ÅTERIGEN inne på FL..
Nu hade jag öppnat mig de magiska 4centimetrarna och vi blev äntligen inskrivna.
Fick flytta till en förlossningssal och sen var det bara att vänta.. :-)
Vid 22.45 tog de hål på hinnorna och jag började med lustgasen samtidigt.. Dock så var det inget för mig, blev med rädd och arg över att inte kunna koncentrera mig.
23.45 sattes EDAn in, hjälpte dock inte alls i den utberedningen jag trodde utan hade fortfarande djävulsk ont.
Eftersom jag hade 6 cm kvar att öppna mig räknade inte vi med bebis förrän vid 5-6 på måndagsmorgonen så vi satt där och kämpade oss igenom värkarna.. Helt plötsligt behövde jag gå på toa, men väl där inne var det inte en "ta i för att bajsa" utan en "krysta ut bebis" tid som kom... Skrämde slag på David, när jag högg tag i honom om skrek:
JAG SKA INTE BAJSA, JAG SKA KRYSTA!!! och halvt slog in larmknappen..
Halvsprang tillbaka till sängen och där hann jag knappast lägga mig tillrätta innan Tuva var ute..

Så vid 01.13 föddes vårt underverk - 2900 gram och 46 cm lång.. :)